Uppercut

Efter några år som tränare har jag kommit fram till att uppercuten är det slag som får utstå flest fördomar i slagfamiljen.
När jag pratar om slaget som kommer underifrån (det hette faktiskt undercut från början) med nya adepter ser jag en igenkännande glimt i deras ögon. ”Aha!” säger blicken. ”Jag vet hur det där ska se ut!”

Men det de har på näthinnan är en vulgärvariant som frodas i film och serietidningar. Ett slag som börjar någonstans nere vid knäna och slutar i en Stålmannen-pose med utsträckt arm.
Inte alls långt från den medvetet komiska uppercuten, den där du annonserar slaget genom att föra runt handen i cirklar – här kommer den! – för att sedan hämta slaget bakom kroppen och slå i en vid cirkel uppåt. Visst har Chaplin slagit den?

En effektiv uppercut är inte fullt så grafisk. Den är kort, kraften kommer underifrån, en böjd arm som aldrig sträcks ut, armbågen nära kroppen, handen sänks bara en aning från hakan, kroppen vrids, höften aktiv, svikt i knäna.

”Ni kommer vilja slå såhär” säger jag till mina adepter och demonstrerar en Karl-Alfred-smocka i luften. Då rodnar de klädsamt och gör sitt yttersta för att lämna serietidningarnas värld.

 

 

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s