I ringhörnan

När Frida Wallberg segnade ner i ringen på Radisson Blu Waterfront i Stockholm den 14 juni 2013 satt jag hemma, bara några kvarter därifrån, med en ettåring vid bröstet. Jag hade varken tänkt eller känt boxning på väldigt länge, men den ödesdigra matchen slungade mig tillbaka mellan repen. Jag var orolig för Frida, förstås. Men tänkte också: det kunde ha varit jag.

I höstas kom boken om Frida, ”Alltid lite till. Om att slåss för sitt liv”, författad tillsammans med journalisten Malin Jonson. Det är en riktigt bra och välskriven historia om denna framgångsrika boxare, och om matchen som skulle komma att avsluta hennes karriär.

Men det är en detalj som inte lämnar mig någon ro. Det står att Olof Johansson på Prokommissionen länge var tveksam till att ge Fridas nye, oerfarne tränare William licens som huvudsekond. Men det faktum att Frida skulle ha Leffe Carlsson som andresekond lugnade kommissionen. Det finns ingen i Sverige som har mer rutin från ringhörnan än den före detta förbundskaptenen. Ja, ni har kanske sett Leffe i Mikaela Lauréns ringhörna, eller i Paolo Robertos när det begav sig.
Men Leffe dök aldrig upp på galan. Frida skriver: ”Jag blev stressad. Jag gillade Leffe, han hade varit med mig i ringhörnan, han kände mig, han var den trygghet jag hade.”

Jag känner inte Leffe Carlsson, men han verkar så pålitlig, så hyvens. Och att en professionell sekond inte skulle dyka upp på en sådan viktig match… det känns så oerhört märkligt och svårbegripligt.
När jag stämmer träff med Leffe Carlsson på Starfight gym i Stockholm för att tala om tränarrollen behöver jag inte ens fråga om den där matchen. Han vill själv prata om den.

”William ringer SAMMA dag som tävlingen är och säger såhär: ’du kommer väl och coachar och lindar händerna nu’. Nej, sa jag, lite framförhållning vill jag ha. Jag kan inte det.”

Leffe skakar på huvudet. ”Jag ställer alltid upp. Säger aldrig nej. Aldrig. Men det var nånting som sa mig att det här stämmer inte. Det där nonchalanta, att komma samma dag, klockan tolv på dan…”
Leffe suckar över den tragiska utgången på matchen. ”En sån jävla snäll och fin tjej med fel folk runt omkring sig hela tiden…”

Mina frågetecken runt Leffe Carlssons roll i dramat har rätats ut. Och mitt intryck av honom har bekräftats: en man med både integritet och värme. Hyvens, helt enkelt.

 

 

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s