Humor

Hur kan en sådan allvarlig syssla äga rum i en sådan fnissig miljö? Jag tror att en tillfällig besökare blir förvånad över hur mycket det skrattas i boxningslokalen. Hur slängda folk är i käften. Som om den snabba rytmen i händer och fötter fortplantar sig i talet. Reflexer också i tungan. Att se svagheter och öppningar och sikta just där och ge svar på tal när man blir träffad, eller känner sig träffad.

Brutala slagväxlingar i ringen och barnsliga ordväxlingar utanför den. Det kan låta hårt ibland och det kan vara hårt ibland, men ofta är det hjärtligt.

För mig är boxningens humor fundamental. Jag har nog dragits till tränare med särdeles skarpa blickar och vassa tungor också. En av mina favoritmetaforer från tiden då jag tränade hos Bert i Malmö: han var missnöjd med tungviktaren Isaks insats efter en förlust, klagade över hans svaga nacke och jämförde den med ”en gråsparvs hälsena”.

Jag har gråtit en hel del, men jag har skrattat mer. Och jag tänker på galghumor… som ursprungligen ska ha syftat på den dödsdömdes skämtlynne på väg till galgen. Är det ur närheten till det (livs)farliga som boxningens gapflabb stiger?

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s