Christy Martin

Den 16 mars 1996 satt jag på Pickwick pub i Malmö frampå småtimmarna och såg Christy Martin stjäla showen från Mike Tyson i Las Vegas.

Det var ett historiskt ögonblick: damboxningen fick sitt stora genombrott när ”The Coalminers Daughter” gick loss på Deirdre Gogarty i en förmatch på en gala där Mike Tyson-Frank Bruno var huvudnumret. Christy Martin blev damboxningens första och största fixstjärna, signade med Don King och prydde omslaget till Sports Illustrated.

Christy Martin var en fantastisk förebild, men jag kunde reta mig på henne också. Hon boxades i bebisrosa, var gift med sin 24 år äldre tränare Jim, och framhöll gång på gång vilken traditionell och konventionell hemmafru hon var när hon inte fightades.

Christy och Jim.

Det var en fungerande image. En kvinnlig boxare skulle  – i alla fall för tjugo år sedan – helst framstå som ofarlig och underordnad utanför ringen för att kunna bli accepterad både i den urmaskulina boxningsvärlden och av den breda publiken. I nutida intervjuer beskriver Christy det ungefär såhär: Jim var en fullblodsmanipulatör och hon gifte sig för att förmedla en traditionell image till omvärlden. Hon anade att hennes intresse för kvinnor skulle döda boxningskarriären innan den ens börjat.

När Christy steg in på gymmet i Tennessee i början av 90-talet ville en irriterad Jim Martin först bli av med henne asap. Hon fick sparra med en av killarna på gymmet, som bröt hennes revben. Jims attityd förändrades: han såg både talang och pengar i den tuffa tjejen och hon blev hans adept. Sedermera också fru.

När Christy Martin år 2010 lämnade Jim för en kvinna tog det minst sagt hus i helvete. Jim knivhögg Christy tre gånger i bröstet och sköt henne sedan med hennes egen pistol. Den var – förstås – rosa.
Jim dömdes till 25 år i fängelse. Christy Martin överlevde och gjorde comeback i ringen. Som hon själv sa i vittnesbåset efter mordförsöket: ”Jim är min farligaste motståndare”.

Christy har tagit tillbaka sitt flicknamn och heter numera Salters i efternamn. Nästa år fyller hon femtio. Senast jag hittade några nyheter om henne, det var för något år sedan, funderade hon mycket över sitt förflutna och arbetade som lärarvikarie. Hon hoppades att barnen inte skulle googla hennes namn.

Imorgon skriver jag om en annan framgångsrik damboxare som drabbats hårt av en kontrollerande man.

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s