Bröst

 

Som amatör hade jag varken suspensoar eller bröstskydd. Andra länder hade andra regler. Landslaget från Kanada anlände med värsta rustningarna när vi mötte dem i historiens första damboxningslandskamp. Det var i Nordstan i Göteborg 1997 och jag vann med 15-0 över min bepansrade motståndare Patti.

Ringen placerades mitt i köpcentret, vilket gav oss en heterogen publik. Spridda boxningsvänner samsades med intet ont anande småbarnsfamiljer på inköpsrunda, tonårsgäng och vänliga A-lagare. På den tiden var rökning fortfarande tillåten i sådana miljöer, vilket passade mig utmärkt. Efter matchen klev jag ur ringen och tände en cigarrett. (Jag slutade något år senare, när jag tyckte att kondisen tog för mycket stryk och mitt behov av att distansera mig från den puritanska idrottsvärlden avtagit.)

Som proffs blev skydd nödvändigt. Jag införskaffade ett slags suspensoar på nätet. För att skydda äggstockarna, sa man. Den satt helt okej under de vida shortsen. Bröstskydd finns i alla möjliga varianter. Stora sköldar i hårdplast som täcker halva överkroppen och otympliga lädervarianter som för tankarna till skottsäkra västar. Någon presenterade ett yppigt bröstskydd i vitt läder. Jag tror fortfarande att det kan ha varit inköpt i en porrbutik.

 

Mina skal.

Jag valde den enklaste varianten jag kunde hitta: ”turtle shells” – sköldpaddsskal alltså. Ett par små kupor i hårdplast som stoppades in i en behå som hade fickor avsedda för dessa skal. De inskränkte inte min rörelsefrihet i ringen.

 

Som jag skrev i ett inlägg på kvinnodagen den 8 mars, är en av de vanligaste frågorna till en damboxare: ”Gör det ont att få slag på brösten?” Jag brukar svara att det kan göra ont, men att det inte är så många slag som träffar där. Det är mot huvud och mellangärde man slår. Slag mot brösten bekymrar i allmänhet inte kvinnorna, utan männen.

När damfotbollen kom skreks det efter förbud eftersom bollar på brösten kunde orsaka cancer. Samma farhågor har framförts om slag mot brösten. Att bollar eller slag skulle orsaka cancer avfärdas numera som humbug.

Män behöver, av förklarliga skäl, inte ha bröstskydd. Av samma förklarliga skäl behöver de inte heller göra ett graviditetstest. På damboxare tas blodprov, och inför en av galorna jag boxades på i Las Vegas testade en av tjejerna positivt, hon var bara ett par veckor in i graviditeten. Hon kom storgråtande ut från läkarens provisoriska kontor, besviken över att inte få fightas. Promotorn var sur över slarvet och ironiserade över hennes försvarstal som enligt honom löd: ”Jag har ingen aning om hur det har gått till”.  Ett par veckor senare fick hon missfall.

I omklädningsrummet hörde jag en manlig tränare skämta gemytligt med sin lesbiska fighter: ”Ja, gravid kan jag ju i alla fall vara säker på att du inte är.”

Imorgon skriver jag om hur man skyddar händerna.

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s