Händer

En boxares händer kräver omvårdnad. På träning lindas händerna med tre-fyra meter långa tyglindor. Knogarna
får lite skydd, händerna blir stabilare och handlederna stärks. Mina motionsboxare köper eller lånar lindor av mig. Några kollar klipp på youtube och lär sig linda hyggligt på studs. Andra vill helst att jag ska göra det. De har tränat hos mig i flera år men sträcker ändå fram prydligt hoprullade lindor eller ett trassligt nystan mot mig. ”Det är mysigt att bli lite ompysslad”, säger de. Och jag vet. I New York lindade Lennox mina händer varje dag.

Inför min första proffsmatch 2004 i Washington.

Han fixade mina händer inför match också. Då använder man gasbinda och tejp och det är en konstform med regler att följa, förstås. Hur mycket material som får användas, hur högt upp på knogarna man får tejpa etcetera. Och naturligtvis får man inte smuggla in något hårt, typ en hästsko, i gasbindan. Proceduren övervakas av en inspektör, som ritar eller skriver något med tusch på tejpen när det är klart. Många proffsboxare har den här typen av bandage även på träning.

Av fingrarna är det tummen som lever farligast. Mina ville gärna ut på vift, jag slarvade med att knyta handen – och jag kan lova att det gör ont att träffa hårt med ett finger istället för med knogarna. Jag skadade höger tumme under sparring på ett landslagsläger, det måste ha varit i slutet av 90-talet. Jag skrek som en stucken gris, men till tränaren sa jag ändå att ”Det är lugnt. Det går över”. Om jag minns rätt fanns en läkare på plats, vi gjorde lite tester under lägret, ändå var det ingen som talade mig tillrätta. Ledbandet hade gått av, fick jag veta senare, men jag har inte kollat upp om det går att rätta till min hängande tumme och den där broskknölen så här långt efteråt.

Den funkar ju hyggligt ändå. Det var egentligen bara för tre-fyra år sedan, när min dotter var liten och jag så ofta höll henne i det där greppet under armhålorna, som jag fick ont.

Imorgon skriver jag om alltför hårda bandage.

 

 

 

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s