Kärlek i ringhörnan

 

Lisa och Errol Brown.

Jag gick min tredje proffsmatch i Edmonton, Kanada, och laddade med slag mot mittsar och kärleksfullt gnabb med min tränare Lennox i omklädningsrummet. En av de andra tränarna frågade vänligt: ”Are you two married?”. Det var Kelli Cofers pappa, som stod i ringhörnan när dottern fightades. ”I’m working on it” sa Lennox leende och jag sänkte blicken som en skolflicka.

När jag nu, tolv år senare, tittar på matchlistan inser jag att galan var full av starka band. Jag var förälskad i Lennox, även om jag förnekade det då. Där fanns som sagt Kelli Cofer och hennes far. Olga Heron var gift med sin sekond, liksom Lisa Brown som hade sin make Errol i ringhörnan. För Lisa kom äktenskapet först, boxningen sedan. Errol Brown var proffsboxare och Lisa hängde med till gymmet i Toronto för att titta på eller göra sina läxor. ”Du kan väl träna i alla fall?” sa Errol, som tyckte hon höll på att bli tjock. ”I don’t want to mess my face up” svarade Lisa.

Men när hon klev in i ringen var hon tuff och aggressiv och vann första matchen på knock. Hon blev mer framgångsrik än sin make och erövrade bälten i proffsringen. ”Vi håller isär business och pleasure”, har Lisa sagt i en intervju jag hittar på nätet.

(På tal om äktenskap i ringen minns ni kanske Christy Martin, som jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg: hon som gifte sig med sin 24 år äldre tränare, men blev både skjuten och knivskuren när hon lämnade honom för en kvinna.)

Tränar-adept-relationen är som sagt så intim, och så delikat. Det kunde reta gallfeber på mig att jag hade känslor för min tränare. Så hopplöst förutsägbart! Så klyschigt! Så stereotypt! Så dumt!

Hur ska man egentligen kunna veta vad som är vad i en sådan relation? Är det kärleken till sporten som färgar av sig på personen som förmedlar den? Är det i själva verket hans erfarenhet och kunskap som man trängtar efter? Hans bekräftelse? Eller är det han som är ute efter bekräftelse? Är han mer förälskad i prestation än person? Kan ett sådant förhållande vara jämlikt? Är det en relation som bygger mer på rollerna vi intar än på äkta kärlek? Hur nu ”äkta kärlek” ser ut…  Och går det verkligen att hålla isär business och pleasure? Eller: är allt det här helt enkelt frågor som bör/kan ställas i alla slags kärleksrelationer?

Det är svårt att svara på. Jag kan det då rakt inte. Men jag blev förälskad. Och även om vi aldrig var ett par utan snarare levde ut en passion i lönndom var – är – det en viktig relation i mitt liv, både för mig som person och som boxare. Och jag var trots allt ingen skolflicka, utan närmare 40 år gammal.

Men när jag lämnade ringen – ja då lämnade jag också relationen.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s