Andas

 

 

Syretörstig.

Kan man glömma att andas?
Ja, nästintill. I ringen, ja till och med på sparring i gymmet. Nerverna trasslar ihop sig: stressen, andrenalinpåslaget, tunnelseendet… Och så ett tandskydd i munnen som stör. Man håller andan. Länge. Självkvävning. Sedan sipprar lite luft in, men den når bara till bröstet. Lungorna längre ner suktar efter syre och snart är man utmattad, bränslet tar slut.

Man ska helst andas genom näsan i ringen. I munnen finns tandskyddet, och dessutom kan det vara farligt att ha munnen öppen om man blir träffad. Många boxare puffar lite stackato-artat och ganska ljudligt genom näsborrarna. Så sa Bert åt mig att göra: stöta ut luft genom näsan när jag slog. Som om man slår ut luften. Men man måste andas in också… det är svårare. Jag var usel på det i ringen, och dålig på det utanför den.

Min andning var ofta ytlig. En guldfiskmun. Men förr eller senare, och i ren överlevnadsinstinkt, måste spjällen öppnas. Det är en befriande syresättning, också av hjärnan tror jag. Boxningen tvingade mig att andas, hård fysisk ansträngning och total koncentration kan ha den effekten.

I rondpausen i ringhörnan satt jag på pallen och min tränare stack ner ett par fingrar innanför byxlinningen och drog ut resåret för att frigöra buken. Han spände ögonen i mig och när han fixerat min blick sa han uppfordrande: ”Andas med mig.” Han drog långsamt in luft genom näsan och släppte ut den lika långsamt. Också hans bröstkorg vidgades och handen som inte höll i byxlinningen rörde sig som en dirigents. Detta upprepades några gånger tills jag funnit rytmen.

När jag var 45 år gammal och gravid fick jag för mig att gå en crawlkurs. Jag har alltid tyckt att det ser så skönt och coolt ut att glida fram i vattnet som en riktig simmare. Men jag gav upp efter tre-fyra lektioner. Jag envisades med att försöka andas under vattnet och blev lika överraskad och irriterad varje gång jag hostande och frustande nådde ytan.

Den unge simläraren, som inte visste att jag var gammal boxare, såg fundersam ut och sade: ”Hmm… det ser liksom ut som om du slåss mot vattnet.”

 

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s