”Man blev en sån som boxas”

 

Fredrik Wass.

 

Fredrik Wass, initiativtagare till den här bloggutmaningen, Blogg100, har tränat boxning hos mig. Han började boxas för tio år sedan, när han förstod att det fanns klubbar för vuxna som inte var elit. Han hittade Narva BK i Stockholm. ”Det var en ful sajt men väldigt inkluderande. Typ ’du behöver inte vara rädd, vi tar hand om dig, här är ett videoklipp etcetera.’ De hade fattat att det kan finnas ett motstånd.”

Ändå tog det ett år innan Fredrik gick dit, berättar han när vi ses på Espressohouse i Stockholm för att prata boxning. ”Jag kände väl att…liksom…jag vet inte. Lite feg. Rädd för att det skulle vara jobbigt.” Men han började träna ett par gånger i veckan. Han sparrade, om än blygsamt, och självkänslan och självförtroendet fick en kick.

Jag kände att wow, vad jag är duktig och stark och cool som gör det här. Man blev en sådan som boxas. Det är ju en helt egen identitet. Fightclubkänslan: vi som har förstått. Och man kommer så nära de man tränar med, på ett helt annat sätt än i andra sporter. Man tvingas ha respekt. Det handlar mycket om kontroll. Om man inte känner att den andre är DÄR eller har rätt blick så känner man sig väldigt osäker och exponerad.

Han säger att han aldrig känt sig hemma i den råa boxarmiljön, att han är medelklass och lite feg och medveten om att han tillhör en annan grupp. ”Det är ju många på innerstadsklubbarna som kommer från finansvärlden etcetera som söker upp boxningen för att sticka hål på sin bubbla lite grann. Låna lite fjädrar och ta sig ur sin comfort zone. Något som skiljer väldigt från det vanliga livet. Det är coolt att träna boxning. Alla vill fota. Lägga upp på Instagram. Linda händer, tandskydd, handskar…”

Manlighetsgrejen har han inte tänkt på så mycket, säger han. Det är mer utmaningen, det strapatsartade som lockat honom. Men dagen efter vårt samtal kommer det ett mejl från Fredrik, där han berättar om ett tv-program som förändrade inte bara hans utan många andras syn på kampsport.

”Det slog mig att ’Rallarsving’ ju var en av de faktorer som gjorde att jag sökte mig till boxningen. Det sändes i ZTV år 2005, samma år som jag började på Narva. De var så mjuka och charmerande i den serien, minns jag. En modern mansroll.”

Jag hittar ett blogginlägg från 2005, där Fredrik Wass skriver om just ”Rallarsving”, som leddes av Musse Hasselvall och Andreas Halldén: ”män med hög integritet, stort känslomässigt spelregister och med öppenhet för det som är annorlunda.”

Hela blogginlägget finns här:

http://bisonblog.se/2005/10/reflektioner_kr/

Annonser

Författare: asasandell

Den där gamla pugilisten. Som numera skriver böcker och tränar ambitiösa motionärer i boxning när hon inte tävlar i På spåret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s